Till senaste kommentaren
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Kan upphandlande myndighet vägra acceptera elektroniska anbud?

Är det rimligt att en upphandlande myndighet 2017-12-04 endast accepterar anbud i pappersform på grund av att de ej har löst allt det tekniska med elektronisk anbudsgivande. Anbudet i fråga har inte särskilt känsliga uppgifter eller kräver te x arbetsprov.

Kommentarer

  • Hej!

    Av ordalydelsen av 12 kap. 1§ LOU om kravet på elektronisk kommunikation framgår att bestämmelsen gäller vid upphandling. Bestämmelsen omfattar inte bara inlämning av anbudsansökningar och anbud utan all kommunikation under en upphandling. Det är därmed ett krav att anbud ska lämnas in elektroniskt, förutsatt att det inte är frågan om vissa undantagssituationer. Det är, precis som du skriver, möjligt att frångå kravet om det till exempel är frågan om inlämning av arbetsprover som av naturliga skäl inte kan lämnas in elektroniskt, eller med hänsyn till den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas (se 12 kap. 2–5 §§ LOU samt prop. 2015/16:195 s. 1068-1070). Inom ramen för Upphandlingsmyndighetens frågeportal kan jag inte avgöra om förutsättningar för att tillämpa något av undantagen föreligger, men jag kan utveckla några av de möjliga undantagen något.

    Undantaget från kravet på elektronisk kommunikation är bland annat tillämpligt om det på grund av de krav som upphandlingen ställer inte är möjligt att använda elektroniska medel över huvud taget eller om de elektroniska medel som står till buds inte uppfyller kraven i 12 kap. 1 § andra stycket LOU (det vill säga att de är icke-diskriminerande och allmänt tillgängliga samt är möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och sådan annan utrustning som används i allmänhet). Så kan exempelvis vara fallet om det på grund av upphandlingens beskaffenhet skulle krävas särskilda verktyg, anordningar eller filformat som inte finns allmänt tillgängliga eller inte stöds av allmänt tillgängliga applikationer (se artikel 22.1 andra stycket punkt a-d i LOU-direktivet).

    Även säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation eller brister i informationssäkerheten hos myndigheten utgör skäl för att tillämpa undantaget (se 12 kap. 4 § LOU). Möjligheten att välja en annan kommunikation än elektronisk på grund av säkerhetsskäl får dock endast ske i den mån det är nödvändigt, det vill säga endast i de delar av upphandlingen där det krävs för att uppnå ett tillräckligt skydd (se prop. 2015/16:195 s. 1069). Undantaget är alltså tillämpligt om informationen är av särskilt känslig karaktär och kräver en så hög skyddsnivå som inte kan säkerställas på korrekt sätt genom användning av elektroniska verktyg som antingen är allmänt tillgängliga för leverantörer eller kan göras tillgängliga. Vad som avses med ”särskilt känslig karaktär” framgår dock inte av direktivet (jfr artikel 22.1 fjärde stycket i LOU-direktivet).

    Sammanfattningsvis är alltså upphandlande myndigheter skyldiga att acceptera elektroniska anbud så länge inte något av undantagen i lagen är tillämpliga.

    Med vänliga hälsningar,
    Erika Upphandlingsjurist

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.