Till senaste kommentaren
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Hur avgör man om man behöver ställa arbetsrättsliga villkor i en upphandling?

Hej,
med utgångspunkt från att städtjänster är ett område där krav på arbetsrättsliga villkor är behövliga undrar jag hur man kan tänka om man till exempel ska upphandla kollektivtrafik med buss (som jag inte skulle klassa som en "riskbransch") men det även ingår i uppdraget att förutom att utföra trafiken även hålla fordonen städade.
Själva städdelen av fordonen utgör ju en mycket liten del av själva trafikuppdraget.

Kommentarer

  • Hej!

    Tack för din fråga. Vi har hittills publicerat en förhållandevis generell beskrivning av hur en behövlighetsbedömning kan gå till på vår webb. För en enskild upphandlande myndighet anser vi att den kan genomföras i flera steg och nedanstående kan vägleda ytterligare inför upphandlingar.

    Steg 1 - Bestämma vad som är föremålet för kontraktet
    Upphandlande myndigheter är i vissa fall skyldiga att ställa arbetsrättsliga villkor vid upphandling. Det beror bland annat på föremålet för kontraktet och vilket värde kontraktet beräknas ha. Det första steget är därmed att identifiera vad som ska anskaffas, det vill säga föremålet för kontraktet, och vilket kontraktsvärde som detta beräknas ha i enlighet med vad som anges i lagstiftningen (se 2 kap i LOU, LUF respektive LUK). Det fastställda huvudföremålet avgör om upphandlingen är över eller under tröskelvärdet för en vara eller tjänst eller byggentreprenad eller om det är en tjänst som kategoriseras som ”sociala tjänster och andra särskilda tjänster” (enligt respektive lag).

    Steg 2 - Bedöma behovet av att ställa arbetsrättsliga villkor
    Bedömningen i steg 1 avser att fastställa om det aktuella kontraktsföremålet medför att den upphandlande myndigheten kan bli skyldig att ställa arbetsrättsliga villkor. Nästa steg avser att identifiera om det finns ett behov av att ställa arbetsrättsliga villkor genom en så kallad behövlighetsbedömning. Denna bedömning ska visa om det finns risk för undermåliga arbetsvillkor vid fullgörande av kontraktet av den enskilda upphandlingen.

    Upphandlingsmyndighetens uppfattning är att behövlighetsbedömningen som huvudregel ska omfatta allt det som anskaffas enligt kontraktet, det vill säga kontraktets innehåll i sin helhet. Med andra ord ska bedömningen även inkludera delar som inte, enligt exemplet ovan, utgör huvudföremålet för kontraktet.

    Bedömningen ska avse de arbetstagare om ska utföra kontraktet. Det kan många gånger vara flera olika personalkategorier eller yrkeskategorier i ett kontrakt och bedömningen av dessa kan leda till olika resultat. Det kan med andra ord framgå av behövlighetsbedömningen att det endast finns risk för oskäliga arbetsvillkor för en eller några av aktuella yrkeskategorier och då omfattar skyldigheten att ställa ut arbetsrättsliga villkor endast för dessa.

    Bedömningen kan utgå från de erfarenheter som en upphandlande myndighet har från tidigare upphandlingar (egna erfarenheter eller erfarenheter från andra myndigheters upphandlingar, exempelvis förekomst av onormalt låga anbud). Regionala eller lokala omständigheter kan då påverka bedömningen.

    Administrativ personal och andra som endast i begränsad omfattning medverkar kan generellt undantas. I vissa fall kan det vara omöjligt att fastställa vilka arbetstagare som berörs av en upphandling, till exempel i samband med innovationsupphandling, då det är oklart från vilken bransch de potentiella anbudsgivarna kommer ifrån. I sådana undantagsfall är en upphandlande myndighet inte skyldig att ställa några arbetsrättsliga villkor.

    Upphandlingsmyndigheten menar vidare att det bör finnas utrymme att i behövlighetsbedömningen ta hänsyn till omfattningen av det arbete som ska omfattas av villkoren. Avser ett kontrakt t.ex. inköp av varor inklusive leverans och leveransen/transporten av varorna endast motsvarar en mindre del av kontraktsvärdet bör det därmed inte vara obligatoriskt att ställa arbetsrättsliga villkor på transporterna. Enligt förarbetena (prop. 2016/17:163 sid 53) är det heller inte proportionerligt att alltid ställa arbetsrättsliga villkor som avser hur förbrukningsmaterial har producerats som används vid tillhandahållandet av en tjänst. I förarbetena förs dock inget resonemang om arbetsrättsliga villkor på transporter eller andra kringtjänster vid upphandling av varor. Mindre delar av kontraktet, enstaka arbetsuppgifter eller delar av lågt värde kan därmed enligt Upphandlingsmyndighetens uppfattning undantas från den obligatoriska behövlighetsbedömningen.

    Behövlighetsbedömningen ska också beakta möjligheten att ställa arbetsrättsliga villkor överhuvudtaget. Om det saknas ett centralt kollektivavtal för det aktuella arbetet, aktuellt kollektivavtal inte innehåller lönenivåer (det vill säga sifferlöst avtal), det inte går att få ta del av avtalen eller parternas tolkning av avtalen är oklar, då anses det inte vara möjligt för den upphandlande myndigheten att ställa villkor överhuvudtaget. De villkor som kan fastställas ska däremot ställas, till exempel arbetstid och semester trots att det inte går att fastställa någon lönenivå. Slutligen ska också möjligheterna att kontrollera och följa upp villkoren beaktas vid behövlighetsbedömningen (prop. 2016/17:163 s. 44).

    Det beskrivna tillvägagångssättet för behövlighetsbedömning är Upphandlingsmyndighetens tolkning av vad som bör ligga till grund för en sådan bedömning. Någon fastställd metodik eller entydiga svar på hur behövlighetsbedömningar ska göras finns emellertid inte i dagsläget.

    Vänliga hälsningar,
    Charlotta Upphandlingsjurist

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.