Till senaste kommentaren
Detta inlägg är gammalt och kan innehålla inaktuell information.

Omfattas auktorisationssystem av LOU?

Hej,
vi ser att några upphandlande myndigheter (kommuner) använder/överväger att använda auktorisation för att handla vuxenutbildning. Oftast är detta för att undvika risken för segdragna överprövningar. Auktorisationer omfattas ju inte av LOU vad jag förstår. Vilka möjligheter har upphandlande myndigheter att hålla nere antalet leverantörer i en auktorisation? Eller är det per definition så att en auktorisation innebär att alla är välkomna att leverera om man uppfyller helt grundläggande krav?
Tack på förhand.

Kommentarer

  • Hej Ola!

    Uppdaterad: den 26 september 2018 (bland annat hänvisning till ny lagstiftning)

    Alla former av anskaffningar omfattas inte nödvändigtvis av LOU. Ett auktorisationssystem, beroende på hur det är utformat i det enskilda fallet, behöver inte omfattas av lagens tillämpningsområde om det inte innebär en sådan tilldelning av kontrakt eller ingående av kontrakt som omfattas av upphandlingslagstiftningen (jämför 1 kap. 2, 15 och 20 §§ LOU). Vi är inte helt säkra på vad din fråga avser, men tolkar den som en fråga om möjligheten att upprätta auktorisationssystem för vuxenutbildningar.

    Upphandlingsmyndigheten har för närvarande inte undersökt frågan om auktorisation närmare och kan därmed inte ge några konkreta råd om möjligheten att upprätta sådana system.


    Välfärdsutredningen

    Det kan nämnas att auktorisationssystem och tillståndsgivning har utretts i välfärdsutredning (se SOU 2016:78 s. 567-575 och 836-840).


    Lagstiftningen

    Reglerna och auktorisationssystem och dess förhållande till lagen om valfrihetssystem (LOV) behandlas i prop. 2015/16:195 s. 355. Auktorisationssystem omnämns även i skäl 4 andra stycket i LOU-direktivet).
     

    EU-domstolens avgörandet C-410/14 Falk Pharma

    Frågan om auktorisationssystem har varit föremål för prövning i EU-domstolens dom C-410/14 Falk Pharma. Domstolen beslutade att ett ”auktorisationssystem” för köp av läkemedel inte omfattades av det gamla LOU-direktivet.

    Auktorisationssystemet i det aktuella målet innebar att 

    • alla berörda företag som uppfyllde uppställda kriterier godkändes och fick vara med i systemet,

    • att identiska avtal vars innehåll hade fastställts på förhand och inte var förhandlingsbart kunde ingås med vart och ett av dessa företag, och

    • att andra företag som uppfyllde nämnda kriterier hade fortsatt möjlighet att på samma villkor ansluta sig till systemet under dess giltighetstid (punkt 14).

    Den upphandlande myndigheten gjorde inte något val mellan de olika leverantörerna. EU-domstolen konstaterade att samordningen av upphandling på EU-nivå har till syfte att skydda intressena hos leverantörer som är etablerade i en medlemsstat och som har för avsikt att erbjuda varor eller tjänster åt upphandlande myndigheter i andra medlemsstater (punkt 34). I huvudsak är risken för att en nationell leverantör ges en förmånligare behandling förknippad med det urval som den upphandlande myndigheten gör bland de godtagbara anbud och den exklusivitet som följer av att ett kontrakt tilldelas eller ett ramavtal ingås. Om avtal ingås med alla leverantörer som önskar leverera de berörda varorna eller tjänsterna ansågs det inte nödvändigt att låta en upphandlande myndighets agerande omfattas av bestämmelserna i direktivet (punkterna 36–37).

    EU-domstolen ansåg att auktorisationssystemet inte omfattades av gamla LOU-direktivet. Definitionen av kontrakt, motsvarande 1 kap. 15 § LOU; ”ska tolkas på så sätt att det inte ska anses föreligga ett offentligt kontrakt i den mening som avses i det direktivet när det inrättas ett system med avtal, såsom det system som är i fråga i det nationella målet, inom ramen för vilket ett offentligt organ ämnar förvärva varor på marknaden genom att, under detta systems hela giltighetstid, ingå avtal med varje ekonomisk aktör som åtar sig att leverera de berörda varorna på i förväg fastställda villkor, utan att nämnda offentliga organ därvid gör något val mellan intresserade ekonomiska aktörer och varvid de ekonomiska aktörerna ges möjlighet att ansluta sig till nämnda system under systemets hela giltighetstid.” (punkt 42)

    För att det ska vara frågan om ett auktorisationssystem, i den mening som avses i domen, måste det vara möjligt för samtliga leverantörer som uppfyller kraven att ansluta sig till systemet under hela genomförandetiden. begränsas antalet leverantörer i ett auktoriseringssystem riskerar det att stänga ut leverantörer som vill ansluta sig till systemet vid en senare tidpunkt.

    Även om sådana auktorisationssystem som behandlas i domen inte omfattas av direktiven och därmed inte av LOU, måste en upphandlande myndigheten beakta de grundläggande principerna som följer av EUF-fördraget om förfarandet är av gränsöverskridande intresse. Medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när de vidtar åtgärder som är ägnade att säkerställa att likabehandlingsprincipen och skyldigheten att lämna insyn iakttas (punkt 44). Skyldigheten att lämna insyn innebär bland annat en skyldighet att ge sådan insyn att leverantörer som kan vara intresserade får kännedom om förfarandet (punkt 45).

    Uppdaterad: den 26 september 2018 (bland annat hänvisning till ny lagstiftning)


    Med vänliga hälsningar

    Anton

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.

Här kan du läsa om hur hur Upphandlingsmyndigheten behandlar personuppgifter i Frågeportalen.