Till senaste kommentaren
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Hur långtgående referenskrav får ställas i en upphandling?

Är det riktigt att man i en upphandling kan ställs erfarenhets krav på referensuppdrag som är i princip omöjliga att uppnå såvida man inte har haft upphandlande objekt under föregående avtals period?

Kommentarer

  • Hej Cenneth!

    En upphandlande myndighet får i upphandlingen ställa kvalificeringskrav på leverantörerna som bland annat avser teknisk och yrkesmässig kapacitet. De krav som ställs ska dock vara lämpliga för att säkerställa att leverantören har den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Dessutom måste alla krav ha anknytning till det som ska anskaffas och stå i proportion till detta (14 kap. 1 § LOU). Detta är ett uttryck för proportionalitetsprincipen, som alltid måste beaktas tillsammans med övriga grundläggande principer (se 4 kap. 1 § LOU). Rätten att begära referensuppdrag följer av 15 kap. 11 § första och andra punkten LOU.

    Huruvida ett kvalificeringskrav är proportionerligt eller inte är desto svårare att avgöra och måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. För en utförligare redogörelse av proportionalitetsprincipens innebörd hänvisar jag till det tidigare inlägget Skallkrav som utesluter alla leverantörer förutom en i Frågeportalen.

    Vad gäller just krav på referensuppdrag finns en del praxis som berör frågan. I mål nr 6065-04 fann Kammarrätten i Stockholm att ett krav att leverantörerna skulle visa sin tekniska förmåga genom referenser till tidigare uppdrag av lokalvård på museer var oproportionerligt. Detta eftersom att förhållandena i olika museimiljöer kan vara så olikartade att en referens avseende ett lokalvårdsuppdrag på ett museum inte kan anses som bevis om anbudsgivarens tidigare erfarenhet. Dessutom borde städning av publika utrymmen i andra lokaler där vissa högre krav ställs på städtjänsterna enligt kammarrätten inte nämnvärt skilja sig från städning av just museer.

    I Länsrätten i Stockholms dom i mål 22943-09 uppfattades referenskravet som ett krav på uppdrag från offentlig verksamhet. Länsrätten ansåg inte att upphandlingen avsåg produkter och tjänster som var specifika för offentlig verksamhet (brandredskap m.m.), utan att dessa även kunde komma ifråga för liknande privata verksamheter. Det ställda kravet på referenser från endast offentliga uppdrag kunde därför inte anses motiverat och stod i strid med proportionalitetsprincipen. Se även Kammarrätten i Stockholm, mål nr 114-12 och 116-12 där ett visst referenskrav ansågs oproportionerligt då mindre ingripande alternativ hade kunnat användas för att säkerställa tillräcklig leveranskapacitet.

    Som exempel på mål där ställda referenskrav funnits proportionerliga, se bland annat Kammarrätten i Göteborg, mål nr 5547-5549-14 samt mål nr 3662-16 .

    Med vänliga hälsningar,
    Johan

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.