Till senaste kommentaren
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Statistik avseende överprövade upphandlingar inom hälso- och sjukvården

Hej!
Jag försöker finna statistik över hur många överklagande som sker i procentform inom hälso- och sjukvården alt inom landsting. Har läst er trevliga rapport från 2016 och undrar om ni har siffror för just hälso- och sjukvård?
Likadant har jag hört att man i Tyskland exkluderat hälso- och sjukvård för ramen av LOU, är detta något som någon hos er känner till och kan bekräfta?
Bästa hälsningar Katarina Lindahl [Redigerad signatur]

Kommentarer

  • Hej Katarina,

    Den statistik som finns framtagen i rapporten inom det aktuella området är redovisad på huvudgruppsnivå enligt CPV-nomenklaturen, se s. 120–121 i rapporten Statistik om offentlig upphandling 2016. Det betyder att uppdelningen hamnar på nivån hälso- och sjukvård samt socialvård (CPV-huvudgrupp 85).

    Vi har tyvärr ingen samlad statistik om överprövningar inom hälso- och sjukvården specifikt för landstingen som en egen grupp.

    Hur man upphandlar (eller inte upphandlar) hälso- och sjukvårdstjänster i Tyskland vågar jag inte riktigt uttala mig om eftersom mina kunskaper om deras system för hälso- och sjukvård är okänd mark för mig. Det verkar dock som att de har ett system som i grunden skiljer sig mot hur Sveriges system är utformat.

    Jag tror inte att frågan kan besvaras så enkelt som att en medlemsstat helt fritt väljer vilka områden upphandlingslagstiftningen ska vara tillämplig på och inte. Däremot kan olika områden vara undantagna upphandlingslagstiftningen beroende på hur systemet i medlemsstaten är uppbyggt.

    I Sverige upphandlas till exempel inte stora delar av vårt utbildningssystem (den obligatoriska skolundervisningen), utan här kan den leverantör som uppfyller lagkraven i skollagstiftningen bedriva skolverksamhet utan att behöva bli upphandlad. Skolan erhåller då ersättning genom skolpengen för varje elev som går på skolan.

    En annan omständighet som kan leda till att en viss typ av tjänst inte behöver upphandlas är om tjänsten klassas som en icke-ekonomisk tjänst av allmänt intresse (non economic services of general interest [NESGI]). Anledningen till att sådana tjänster inte omfattas av upphandlingslagstiftningen (en del av EU:s sekundärrätt) är att sådana tjänster i princip inte omfattas av EU-fördragens bestämmelser (EU:s primärrätt), se skäl 6 i LOU-direktivet (2014/24/EU) samt artikel 14 och artikel 106.2 i EUF-fördraget, i protokoll nr 26 till EUF-fördraget samt i artikel 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

    Vilka typer av tjänster som ska anses utgöra NESGI eller inte är föremål för en viss osäkerhet, och frågan har diskuterats i ett antal olika utredningar under åren, som ett exempel kan nämnas betänkandet Ordning och reda i välfärden (SOU 2016:78), s. 395 ff.

    Med vänlig hälsning
    Mattias Upphandlingsjurist

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.