Till senaste kommentaren
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Begränsad kontroll (omvänd utvärdering) vid icke direktivstyrda upphandlingar

Hej!

Är det korrekt att använda sig av en så kallad omvänd utvärdering i upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster (bilaga 2-tjänster). Min fråga är om det i en upphandling kan vara korrekt att vända på stegen vid utvärderingen och att börja med att utvärdera anbudens priser för att sedan endast kvalificera det vinnande anbudet och efter detta kvalificera den vinnande anbudsgivaren. Om det sedan visar sig att detta anbud inte kvalificeras tar man upp nr 2 till prövning osv. Detta för att effektivisera utvärderingsprocessen i upphandlingar med många och omfattande anbud.

Min fråga är egentligen om det är Ok att göra i den här ordningen vid en utvärdering:

  1. Utvärdering av anbud

  2. Kvalificering av anbud (där endast vinnande anbud kvalificeras)

  3. Kvalificering av anbudsgivare (där endast vinnande anbud kvalificeras)

Dvs. de anbud/anbudsgivare som inte vinner utvärderingen av pris genomgår ingen fortsatt prövning.

Uppdaterad av Upphandlingsmyndigheten: den 11 december 2018

Kommentarer

  • Publicerad: den 11 december 2018

    Hej,

    Vi tolkar din fråga som att du undrar om finns en möjlighet att använda sig av omvänd utvärdering vid icke direktivstyrda upphandlingar.

    Är begränsad kontroll möjlig vid icke direktivstyrda upphandlingar? 
    Ja, vid icke direktivstyrda upphandlingar finns det en bestämmelse som ger upphandlande myndigheter en möjlighet till begränsad kontroll, vilket ibland kallas för omvänd utvärdering. Detta innebär att man begränsar kontrollen av leverantörens lämplighet till de leverantörer man avser tilldela avtal. Myndigheten utvärderar först anbuden och prövar därefter om den leverantör som efter utvärdering bedöms vara vinnande anbudsgivare om den är lämplig, det vill säga inte ska uteslutas och uppfyller kvalificeringskraven. Om myndigheten avser att bjuda in till förhandling ska kontrollen ske innan dess.

    I upphandlingar som genomförs i flera steg ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla med.

    Av bestämmelsen framgår inte uttryckligen om kontroll av de krav som ställts på själva anbudet behöver ske innan utvärdering av anbud. Med ”utvärdering” avses även kontroll av ”de krav, villkor och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten” enligt författningskommentaren till den motsvarande bestämmelsen vid upphandlingar över tröskelvärdet. Däremot har vi svårt att se att det skulle vara oförenligt med LOU att genomföra en utvärdering på det sätt du beskriver.

    Behöver myndigheten ange i upphandlingsdokumenten att begränsad kontroll ska ske?
    En annan sak är om myndigheten redan i upphandlingsdokumenten behöver ange att den har avsikten att tillämpa begränsad kontroll. Reglerna för begränsad kontroll syftar till att leverantörerna inte ska behöva ge in bevis i form av intyg med mera för uteslutningsgrunderna och kvalificeringskrav förutom om det blir aktuellt med att teckna avtal. För att leverantörerna ska förstå att de inte behöver skicka in alla bevis i sitt anbud blir det naturligt för myndigheten att upplysa om att begränsad kontroll kommer att ske redan i upphandlingsdokumenten. Förarbetena till bestämmelsen tyder också på att myndigheten redan i upphandlingsdokumenten i så fall måste ange att man kommer använda sig av begränsad kontroll i upphandlingen.

    Vad gäller de nya reglerna om omvänd utvärdering vid öppet förfarande finns inget som tyder på att det endast får ske om detta har angetts i upphandlingsdokumenten. Möjligen kan principen om öppenhet tala för att myndigheten redan i upphandlingsdokumenten ska ange om den har för avsikt att använda omvänd utvärdering.

    Är det i alla lägen lämpligt att göra en begränsad kontroll?
    Upphandlingsdokumentens utformning i det enskilda fallet kan möjligen påverka bedömningen. Har myndigheten tydligt angett att den avser att pröva anbudsgivare och anbud i viss ordning, bör utvärderingen gå till på det beskrivna sättet. Om utvärderingen går till väga på annat sätt, kan annars en leverantör som anser att den lidit skada av detta tillvägagångssätt göra gällande att upphandlingen genomförs i strid med principen om öppenhet. Det är därför oklart om en upphandlande myndighet kan gå tillväga på det sätt du beskriver, om den inte har angett i upphandlingsdokumenten att utvärderingen ska genomföras i den ordningen. Vi känner inte till om att det finns någon rättspraxis i detta avseende. Rättsläget får därför betraktas som oklart.

    En annan aspekt är att det kan uppkomma en del följdverkningar av ett sådant tillvägagångssätt, till exempel om upphandlingen blir föremål för överprövning. Det kan då, beroende på omständigheterna, möjligen bli svårt att avgöra om en leverantör kan anses ha lidit skada, eftersom myndigheten inte har tagit ställning till om leverantören är lämplig.

    Det kan även finnas andra saker i det enskilda fallet som medför att myndigheten inte bör eller kan gå tillväga på detta sätt, till exempel om utvärderingsmodellen innehåller någon form av relativt moment eller liknande. Vi kan även tänka oss att problem kan uppkomma i upphandlingar som genomförs i två steg om myndigheten begränsar antalet anbudsgivare som ska bjudas in att lämna anbud. I sådana fall skulle andra leverantörer då möjligen kommit ifråga för att lämna anbud om det visar sig att en ”inbjuden” leverantör inte är lämplig.

    En reflektion ur ett mer affärsmässigt perspektiv är att sådan handläggning kan få negativa konsekvenser för framtida upphandlingar. Möjligen finns det en risk att leverantörerna börjar slarva med att utforma sina anbud och bifogar begärda handlingar om de ser att den upphandlande myndigheten inte aktivt förkastar ofullständiga anbud. Det finns alltså en risk att detta sker om myndigheten börjar behandla anbud på samma sätt som anbud som i och för sig är fullständiga men ändå inte kommer ifråga för kontrakt. Om leverantörer tagit sig tid att formulera anbud och ta fram de handlingar som begärs och sedan upplever att myndigheten inte kontrollerar dessa kan det också ge upphov till frustration. Leverantörer som lämnat fullständiga anbud kan reagera negativt på att behandlas på samma sätt som de som inte är kvalificerade eller och annars lämnat slarviga, oseriösa eller ofullständiga anbud.

    Källhänvisningar: 
    • 19 kap. 20 § LOU – begränsad kontroll vid icke direktivstyrda upphandlingar,
    • 19 kap. 9 § LOU - begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud vid icke direktivstyrda upphandlingar,
    • 4 kap. 12 § LOU – omvänd utvärdering vid direktivstyrd upphandling (öppet förfarande)
    • Prop. 2009/10:180 s. 280–283 – om begränsad kontroll behöver anges i upphandlingsdokumenten
    • Prop. 2015/16:195 s. 980 – om begreppen ”utvärdering” och ”de krav, villkor och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten”  
    • C-546/16 Montte SL – Möjligt att genomföra en utvärdering i två steg, där anbud som inte uppnår ett förutbestämt tröskelvärde för lägsta poäng i slutet av utvärderingen är undantagna från vidare utvärdering.
    Med vänlig hälsning,
    Gustav Upphandlingsjurist

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.