Till senaste kommentaren
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Får man ställa konkurrensbegränsande krav i en upphandling?

I den nuvarande upphandlingen är det uppenbart så att köparen vill att det bara ska bli en möjlig leverantör. Bl a genom att kräva att ett "fullständigt sortiment" av produktgrupper offereras. Här ingår en grupp som står för blott cirka 3% av volymen som enbart sittande leverantör har. Anledningen är att denna typ av sutur innehåller ämnet Triklosan, som är på utfasningslistor i flera landsting, bland annat Norrbottens egen. Med detta krav så diskvalificerar köparen reell konkurrens även på de 97% av volymen som rör alla övriga suturer. Härigenom så verkar man uppenbart stänga möjligheten till den "Goda affären" då man stänger denna möjlighet till konkurrens och öppnar för sittande leverantör att sätta sin helt egna prisnivå. Finns det juridisk täckning att designa en upphandling på detta sätt?

Kommentarer

  • Hej!

    Tack för din fråga. Inledningsvis vill jag upplysa om att Upphandlingsmyndigheten inte kommenterar enskilda fall utan endast ger en allmän vägledning.

    En upphandlande myndighet har ett förhållandevis stort utrymme att utforma en upphandling om den inte på ett otillbörligt sätt styr mot en viss leverantör eller en viss produkt (jämför bland annat prop. 2001/02:142 s. 21). Krav och villkor ska dock ha en koppling till kontraktsföremålet och vara förenliga med de grundläggande upphandlingsprinciperna (se RÅ 2010 ref. 78 och 9 kap. 1 § tredje stycket LOU). En bedömning får göras i det enskilda fallet om ett krav förenligt med de grundläggande upphandlingsprinciperna. Två av dessa är likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen. 

    Likabehandlingsprincipen innebär att alla leverantörer skall ges så lika förutsättningar som möjligt, till exempel genom att få den information som är relevant vid samma tillfälle. Det följer av EU-domstolens praxis att principen om likabehandling innebär att lika situationer ska behandlas lika och att olika situationer inte får behandlas lika ifall det inte finns sådana sakliga skäl för en sådan skillnad i behandling. Omständigheten att endast ett fåtal leverantörer uppfyller ett visst krav strider i sig inte mot likabehandlingsprincipen (jämför bland annat C-513/99 Concordia punkt 86).

    Proportionalitetsprincipen innebär att den upphandlande myndigheten inte får ställa större krav på leverantören eller uppdragets utförande än vad som behövs och som får anses vara ändamålsenligt för den aktuella upphandlingen (se bland annat prop. 2006/07:128 s. 132).

    Det förekommer att upphandlande myndigheter tillåter anbud som inte lämnar pris på hela det efterfrågade sortimentet och istället använder så kallade belastningspriser för uteblivna poster. Om den upphandlande myndigheten ställer upp ett obligatorisk krav ska dock den upphandlande myndighet förkasta anbud som inte uppfyller de efterfrågade kraven (se bland annat C-243/89 Stora Bältbron punkt 37 och HFD 2016 ref. 37). Om en leverantör har invändningar mot ett obligatorisk krav får den istället överväga om kraven i upphandlingsdokumenten strider mot någon bestämmelse i LOU eller de grundläggande principerna.

    Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan det vara lämpligt att dela upp en upphandling i delområden för att möjliggöra anbud från mindre leverantörer. I LOU finns numera en skyldighet att i vissa fall motivera varför en upphandling inte har delats upp (se 4 kap. 14 § LOU).

    Uppdaterad: den 17 juni 2019 (hänvisning till ny lagstiftning)

    Med vänliga hälsningar
    Anton

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.