Till senaste kommentaren
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

När får man använda sig av ett påskyndat förfarande?

Hejsan,

I nyligen avgjorda mål nr 4575-15 avgjorde HFD frågan om synnerlig brådska i fallet om Statens servicecenter. Utslagsgivande blev som bekant frågan om oförutsedd omständighet. Varför fälldes inte myndighetens talan enkelt med en hänvisning till att myndigheten hade kunnat hålla sig inom normala tidsfrister via ett påskyndat selektivt förfarande?

I C-107/92 (lavinbarriärsmålet) hade ju den italienska myndigheten direktupphandlat tre månader efter det att information om lavinrisken nått dem och EU-domstolen framhöll att den inom denna tidsram hade kunnat hålla tidsfristerna i ett påskyndat selektivt förfarande. Servicecenter hade sex månader på sig att få igång verksamheten när regeringen gav dem direktiv i november 2011 om att få igång verksamheten ett halvår senare. Bestämmelsen om påskyndat selektivt förfarande finns kvar i LOU.

Fanns det något hinder för Servicecenter att tillämpa sig av ett påskyndat selektivt förfarande eller är det något jag missar?

Med vänliga hälsningar
Sven Olsson

Kommentarer

  • Hej Sven!

    Inom ramen för vår Frågeservice ger vi stöd inom upphandlingens regelverk, praktik och hållbarhetsaspekter. Vi gör däremot inga bedömningar i enskilda fall. Jag kan därför inte uttala mig om anledningen till myndighetens val av upphandlingsförfarande eller processföring. Jag hänvisar dig till Statens Servicecenter för svar på dessa frågor.

    Möjligheten att använda ett påskyndat förfarande gäller inte enbart vid selektiva förfaranden. Även ett öppet och förhandlat förfararande med föregående annonsering omfattas av bestämmelsen, där tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar respektive anbud kan bestämmas till minst 15 dagar från det att annonsen skickades för publicering (11 kap. 10 § LOU). Trots denna minimitidsfrist måste alltid en bedömning av upphandlingens komplexitet göras och en skälig tidsfrist bestämmas mot bakgrund av bestämmelsen i 11 kap. 1 § LOU (se prop. 2015/16:195 del 2 s. 1066).

    Oavsett dessa tidsfrister förutsätter tillämpningen av ett påskyndat förfarande att det inte är möjligt att tillämpa de normala tidsfristerna på grund av tidsbrist. Av LOU-direktivet (se skäl 46) framgår att det inte måste vara fråga om synnerligen brådskande situationer till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse och som inte kan tillskrivas den. Det är enligt direktivet upp till den upphandlande myndigheten att på lämpligt sätt bestyrka den brådskande situationen. Med uttrycket får förstås att myndigheten genom dokumentation ska kunna visa att det på grund av objektivt godtagbara skäl har varit omöjligt att tillämpa ordinarie tidsfrister, närmare bestämt att situationen har varit tillräckligt brådskande.

    Huruvida det hade varit möjligt att tillämpa ett påskyndat förfarande med anledning av tidsbrist i den aktuella situationen kan jag dessvärre inte bedöma. Jag känner inte till att något annat hinder skulle ha förelegat.

    Det kan även nämnas att det av Högsta Förvaltningsdomstolens dom i mål nr 4575-15, s. 9, påpekas att EU-domstolen i flera avgöranden har framhållit att om det varit möjligt att genomföra upphandlingen genom ett selektivt påskyndat förfarande är det inte visat att det förelåg synnerlig brådska. Det sker dock genom hänvisning till C-126/03 Kommissionen mot Tyskland (punkterna 22–23) snarare än C-107/92 Lavinbarriärsmålet (punkten 13). Detta torde således utgöra en del i deras slutsats att det saknats förutsättningar för användning av ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering på grund av synnerlig brådska.

    Med vänliga hälsningar,
    Johan

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.