Till senaste kommentaren
Detta inlägg är gammalt och kan innehålla inaktuell information.
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Får man ställa krav som utesluter alla anbudsgivare utom en?

Är det i en offentlig upphandling tillåtet att ställa ett skallkrav som sannolikt utesluter alla leverantörer utom en. Detta med anledning av att beställaren anger ett specifikt tillbehör hos en leverantör skall vara kompatibelt med offererade utrustningar från andra leverantörer. Då det med stor sannolikhet är så att ingen annan leverantör kan adaptera dessa tillbehör på sina produkter vilket då skulle leda till att ingen leverantör förutom en kan lämna in anbudet.
 Frågan har ställts, om det går att ändra till att det kan ersättas med bör krav. Men svaret blev att kravet kvarstår.

Kommentarer

  • Hej Jonas!

    Som utgångspunkt ska anbud som inte lever upp till de obligatoriska krav som angivits som prestanda- eller funktionskrav i något av upphandlingsdokumenten förkastas (se HFD 2016 ref. 37). Kraven ska avse egenskaper hos det som upphandlas och av de allmänna principerna för offentlig upphandling (se 4 kap. 1 § LOU samt prop 2015/16:195 del 2, s. 973) följer att specifikationerna ska tillåta leverantörer att delta på lika villkor i upphandlingsförfarandet. Specifikationerna får inte heller innebära omotiverade hinder mot öppen konkurrens (jfr artikel 42.2 i LOU-direktivet).

    I 9 kap. 6 § LOU anges att om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas får tekniska specifikationer inte innehålla hänvisningar till ett fabrikat som karakteriserar varor som tillhandahålls av en specifik leverantör. Går det inte att beskriva kontraktsföremålet på något allmänt sätt får sådana hänvisningar, enligt andra stycket, ändå förekomma men ska då följas av orden ”eller likvärdigt”.

    Ett krav med innebörden att den offererade produkten på ett eller annat sätt ska anpassas till den befintliga, eller sedan tidigare offererade, tekniska miljön hanteras primärt inom ramen för en proportionalitetsbedömning enligt 4 kap. 1 § LOU. En sådan bedömning sker i tre steg där det prövas om kravet är en lämplig och effektiv åtgärd för att uppnå det eftersträvade syftet, därefter om kravet är nödvändigt för att det eftersträvade syftet ska uppnås och slutligen om den negativa effekten av kravet är oproportionerlig eller överdriven jämfört med det eftersträvade syftet.

    Av kammarrättens dom av den 22 oktober 2014 kan konstateras att om kravet förhindrar andra leverantörer att lämna konkurrenskraftiga anbud på grund av att de inte är anpassade till den befintliga tekniska miljön hos den upphandlande myndigheten, ska det innebära att betydande och omfattande arbetsinsatser krävs av den upphandlande myndigheten för att kravet ska anses proportionerligt. Tröskeln för vad som anses vara betydande och omfattande arbetsinsatser bedöms tämligen hög. Hade det dock varit så att samtliga anbudsgivare varit tvungna att anpassa sina offererade produkter i lika hög utsträckning är det troligt att kravet inte hade ansetts som oproportionerligt, men då endast ett anbud kunde lämnas in bedömdes det obligatoriska kravet i det aktuella fallet inte vara förenlig med proportionalitetsprincipen. Således ansågs kravet strida mot en av de grundläggande principerna för offentlig upphandling men förutsättningarna i det enskilda fallet kan spela in i bedömningen om kravet är tillåtet eller inte.

    Med vänlig hälsning
    Erika Upphandlingsjurist

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.