Till senaste kommentaren

Tillämpning av förordningen om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader

Hej

Kraven i denna förordning ska gälla då myndigheter gör inköp som överstiger tröskelvärdena. Enligt 3-7 §§ omfattas inköp av varor i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning ...etc.

Hur tillämpar vi som myndighet detta i praktiken? Vad innebär parlamentets och rådets förordning, direktiv etc. för oss? Vilka skyldigheter har vi i vår kravställning?
Heléne Lindblad Jonsson Rapportera olämpligt innehåll

Kommentarer

  • Hej Heléne,

    Förordningen om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnaders syfte är använda den offentliga köpkraften för spara energi och att främja efterfrågan på mer energieffektiva varor. Förordningen gäller för inköp över tröskelvärdena.

    Enligt förordningen ska statliga myndigheter endast köpa produkter, tjänster och byggnader med hög energieffektivitetsprestanda, förutsatt att detta är förenligt med kostnadseffektivitet, ekonomisk genomförbarhet, hållbarhet i vidare bemärkelse, teknisk lämplighet och tillräcklig konkurrens. Myndigheter som omfattas förordning gäller Regeringskansliet, domstolarna och de myndigheter som anges i 22–32 §§ förordningen om miljöledning i statliga myndigheter. Myndigheterna är också skyldiga att rapportera hur de har arbetat med förordningen i samband med rapporteringen av miljöledning i statliga myndigheter till Naturvårdsverket.

    Förordningen reglerar myndigheternas inköp av varor som har en energimärkning eller omfattas av ekodesign eller när myndigheternas köper tjänster som innebär att leverantören köper in utrustning. För många av dessa varor finns statliga ramavtal. Ramavtalen har ofta ett bredd sortiment för att täcka flera behov och därför brukar det finnas en uppmaning att vid avrop ställa ytterligare miljökrav.

    Vid de tillfällena ska myndigheterna köpa varor inom de högsta energieffektivitetsklasser. Energimärkningen är en klassning från A–G där A är den bästa klassen. I vissa varor förekommer fortfarande A+ och även A+++. Den typen av varor är till exempel vitvaror och TV samt ljuskällor. Skulle myndigheten köpa ett varupaket som komplett kök ska myndigheten välja det paket som har den högsta energieffektivitetsklassen. I verkligheten kan detta vara svårt, då varor med de högsta energiklasserna många gånger inte finns tillgängliga för de modeller och i de prisklasser (till exempel för vitvaror) som offentlig sektor efterfrågar.

    Varor som omfattas av ekodesign men som inte kompletteras med energimärkning ska myndigheterna köpa varor som uppfyller riktvärdena för energieffektivitet. Exempel på detta är ventilationsenhet. Detta kan vara problematiskt då den typen av vara kanske inte uppfyller övriga behov.

    När myndigheterna ska köpa kontorsutrustning som uppfyller kraven för Energy Star men avtalet mellan EU och USA inte längre gäller.

    Vid inköp av byggnader eller ingående av hyresavtal
    En myndighet som köper en byggnad eller ingår ett hyresavtal avseende en byggnad eller lokal ska endast köpa eller ingå hyresavtal avseende byggnader som lägst uppfyller de krav avseende energihushållning och värmeisolering som ställs på byggnadsverk enligt 8 kap. 4 § punkten 6 plan- och bygglagen samt de föreskrifter som meddelats i anslutning till den bestämmelsen. Kraven gäller dock inte om syftet med inköpet är att
    1. totalrenovera eller riva byggnaden,
    2. sälja byggnaden vidare utan att använda den för eget syfte, eller
    3. bevara byggnaden som en byggnad med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av dess särskilda arkitektoniska eller historiska värde.
    Källhänvisningar
    • förordning (2014:480) om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader
    • förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter
    • plan- och bygglag (2010:900).
    Uppdaterad: den 2 januari 2020
    Heini-Marja Hållbarhetsspecialist
  • Om vi ska köpa tjänster säger förordningen i 7§ att
    En myndighet ska i sina förfrågningsunderlag eller andra anbudshandlingar om offentliga tjänstekontrakt kräva att tjänsteleverantören, när denne köper in nya varor i syfte att helt eller delvis tillhandahålla tjänsten, endast köper in varor som uppfyller kraven i 3-6 §§.

    Med offentliga tjänstekontrakt avses sådana avtal om tjänster som omfattas av definitionen i artikel 2.1.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen.

    Även här vore det bra att få en tolkningshjälp. Vad är det för tjänster där vi har skyldighet att ställa krav på tjänsteleverantören att köpa varor enligt samma krav som ställs på oss myndigheter enligt 3-6 §§? Och i svaret ovan kändes det oklart vad det är som gäller för kontorsutrustning. Är vi skyldiga att köpa sådan utrustning (t.ex. datorer) som uppfyller särskilda energikrav, och är vi skyldiga att kräva detsamma av tjänsteleverantörer?

    Johan Jarelin
  • Hej Johan,

    Artikel 2.1.9 i LOU-direktivet genomförs genom 1 kap. 21 § lagen om offentlig upphandling (LOU). Med offentliga tjänstekontrakt avses alla kontrakt som rör tjänster som inte är byggentreprenader.

    Det innebär att statliga myndigheter som omfattas av förordningen om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader, vid upphandling av alla tjänster, ska ställa krav på att tjänsteleverantören, när denne köper in nya varor i syfte att helt eller delvis tillhandahålla tjänsten, endast köper in varor som uppfyller kraven i 3–6 §§ i förordningen.

    Vilken bestämmelse i 3–5 §§ i förordningen som är aktuell att följa vid upphandling av kontorsutrustning beror på vilken rättsakt som kontorsutrustningen omfattas av.

    Om ni köper kontorsutrustning som en tjänst ska tjänsteleverantören följa 3–5 §§ i förordningen för de inköp tjänsteleverantören gör för att utföra tjänsten.

    Notera dock att förordningen endast ska tillämpas vid upphandling över tröskelvärdena och när inga av de generella undantagen i 9 § är tillämpliga.

    För frågor om hur förordningen ska tolkas och tillämpas hänvisar vi till Energimyndigheten.

    Källhänvisningar
    • Artikel 2.1.9 LOU-direktivet – definition av offentliga tjänstekontrakt
    • 1 kap. 9 § lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) – definition av byggentreprenadkontrakt
    • 1 kap. 10 § LOU – definition av byggnadsverk
    • 1 kap. 21 § LOU – definition av tjänstekontrakt
    • 7 § förordning (2014:480) om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader – myndigheten ska ställa krav på att tjänsteleverantörens varuinköp uppfyller kraven i 3-6 §§ i förordningen
    • 9 § förordningen – de generella undantagen från förordningens tillämpningsområde.
    Med vänliga hälsningar,
    Erika Upphandlingsjurist

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.

Här kan du läsa om hur hur Upphandlingsmyndigheten behandlar personuppgifter i Frågeportalen.