Till senaste kommentaren

Tröskelvärden och direktupphandlingsgränsen för tjänster i Bilaga 2 i LOU

Direktupphandlingsgränsen enligt LOU (2016:1145) för tjänster enligt bilaga 2 vet jag vad den är. Men vad är tröskelvärdet för tjänster enligt bilaga 2? Har jag uppfattat korrekt att det ligger på 750 000 EUR? Med andra ord minst 13 direktupphandlingar utan annonsering och helt utan krav på anbud i viss form får göras?

När tröskelvärdet uppnås med hjälp av flera successiva direktupphandlingar (av samma slag) tillkommer krav på myndigheten på annonsering enligt 19 kap. 2 § sista stycket LOU. Vad innebär detta rent praktiskt om myndigheten fortsätter tillämpa successiva direktupphandlingar med annonsering? Gäller fortfarande inga krav på anbud i viss form och myndigheten har fria händer bara de generella upphandlingsprinciperna åsidosätts inte?

Kommentarer

  • Hej Mikael,

    Direktupphandlingsgränsen enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) är 586 907 kronor. En direktupphandling får som huvudregel inte överstiga den gränsen. Dock kan direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ LOU är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl.

    Direktupphandlingsgränsen är densamma oavsett om tjänsterna avser sociala och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till LOU. Tröskelvärdet för tillämpning av vissa direktivstyrda bestämmelser avseende sociala och andra särskilda tjänster är 750 000 euro eller 7 113 450 kronor.

    En upphandling inte får delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i LOU. Vid beräkningen av värdet av upphandlingen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret. Det lär inte vara möjligt att ”stapla” direktupphandlingar av samma slag för att kringgå bestämmelserna i LOU.

    När beräkningen av upphandlingens värde överstiger direktupphandlingsgränsen (och ingen annan förutsättning för direktupphandling föreligger) kan inte längre en direktupphandling genomföras. Den upphandlande myndigheten ska då använda ett annat upphandlingsförfarande än direktupphandling. Om en upphandlande myndighet agerar i strid med detta innebär det rent praktiskt bland annat att avtalet kan ogiltigförklaras av domstol och att myndigheten kan tvingas betala upphandlingsskadeavgift. Dessutom kan en leverantör som lidit skada föra talan om skadestånd.

    Källhänvisningar
    • 19 kap. 7 § tredje stycket lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) – när direktupphandling får användas
    • 19 kap. 3 § andra stycket LOU – vid upphandling av vissa direktivstyrda bestämmelser avseende sociala och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet ska vissa direktivstyrda bestämmelser tillämpas 
    • 19 kap. 8 § LOU – beräkning av värdet av en upphandling under tröskelvärdena samt av sociala tjänster och andra särskilda tjänster inklusive välfärdstjänster.
    Uppdaterad: den 15 november 2019

    Med vänliga hälsningar,
    Gustav Upphandlingsjurist
  • Hej Gustav, tack för svaret!

    Ja, jag förstod att jag blandade ihop det och insåg till slut att direktupphandlingar kan inte staplas på varandra. Jag blev förvirrad från början eftersom jag försökte desperat att hitta en förklaring för den verklighet jag lever i där direktupphandlingar utan särskilda omständigheter är relativt vanliga och kan uppgå till miljonbelopp.

    En del av förklaringen är antagligen att det inte alls är så enkelt att överklaga dessa beslut. Först ska någon leverantör ta reda på överträdelsen och sedan bevisa att den kunnat lida skada, lägga tid och energi på en lång och oviss rättsprocess (eftersom det verkar kunna gå hur som helst i förvaltningsrätten) och veta med säkerhet bara att man blir ovän med den potentiella myndighetskunden i processen. Konkurrensverket skulle kunna göra något (och kanske borde göra något) men jag läste deras prioriteringsförklaring och kollade deras ärendelogg - de verkar mest intresserade av karteller eller företagssamarbeten i miljardklassen.

    Översyn av lagstiftningen är inte problemet i detta fall. Det hjälper inte att pilla på LOU när problemet ligger i att myndigheter bry sig inte om vad som står i den. Översyn av efterlevnaden är nödvändig och aktiva åtgärder från Konkurrensverket behövs också. Att vitesbelägga myndigheter är ett skämt. Pengarna som tillfaller staten hamnar naturligtvis så småningom tillbaka för att fylla i hålet som uppstod.  

    Jag ville bara uttrycka min åsikt för andra läsare i forumet som kanske känner sig lika frustrerade, men de är inte ensamma.
     
    Tack igen för din tid!
    Mikael
  • Hej Mikael,

    Jag har full förståelse för att du blir förvirrad av regelverket och dess tillämpning i praktiken.

    Ja, möjligen kan det vara en förklaring att det är svårt att upptäcka att en otillåten upphandling har skett och att bevisa att så är fallet i en process om överprövning av avtalets giltighet.

    I sammanhanget bör noteras att det är oklart om leverantören behöver visa att den lidit eller kan komma att lida skada för att ett avtal ska ogiltighetsförklaras om avtalet har slutits utan föregående annonsering när det inte har varit tillåtet att använda direktupphandling. Se artikeln Oklart rättsläge vid överprövning.

    Tack själv!

    Uppdaterad: den 15 november 2019

    Med vänliga hälsningar,
    Gustav Upphandlingsjurist

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.