Till senaste kommentaren
Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Upphandling vid samarbete till självkostnadspris mellan myndigheter?

Hej

Jag känner mig lite villrådig i en upphandlingsfråga och behöver  vägledning. Gärna med hänvisningar till relevanta lagrum och ev rättsfall.

Lite fakta:
  • Tjugo norska universitet och högskolor bedriver sedan tio år en typ av forsknings- och utvecklingssamarbete (min benämning) kring arbetsmiljöfrågor. 
  • Lärosätena har gemensamt tagit fram en för högskolelektorn anpassad enkät för kartläggning av arbetsmiljön samt gemensamt utvecklat en modell för hur enkäten ska användas för att på bästa möjliga vis kunna resultera i förbättringar av arbetsmiljön. 
  • Ett universitet, NTNU i Trondheim, sköter det praktiska arbetet kring utskick av enkät, insamling  av enkätdata, framställning och distribution av rapporter, rådgivning och utbildning i enkät och metod samt databashantering. Arbetet utförs av NTNU på uppdrag av de andra deltagande lärosätena. Respektive deltagande lärosäte debiteras för det arbete NTNU utför. Priset beräknas utifrån NTNUs direkta kostnader och kan därmed sägas vila på en självkostnadsprincip. 
  • De lärosäten som deltar förbinder sig att utföra en viss mängd arbete på ett särskilt sätt i enlighet med den överenskomna arbetsmodellen. 
  • En gång varje år samlas de deltagande lärosätena för erfarenhetsutbyte och metodutveckling. Konferensen arrangeras till självkostnadspris för de deltagande lärosätena. 
  • Den data som samlas in hålls tillgänglig för forskning. 
Mina frågor:
  1. Behöver Göteborgs universitet genomföra en offentlig upphandling för att kunna delta i samarbetet? Kostnaden för ett genomförande av enkäten och modellen inom vår verksamhet har av NTNU uppskattats till ca 600 000 kr.

  2. Är den norska statliga myndigheten NTNU att betrakta som en leverantör av en tjänst på en marknad? Spelar det någon roll att arbetet som NTNU utför åt lärosätena inte är en tjänst som erbjuds utifrån affärsmässiga villkor, utan att den istället prissätts utifrån självkostnad?

  3. Spelar det någon roll att myndigheterna samarbetar i syfte att utveckla sina arbetsmiljöer och därmed stärka sina förutsättningar att bättre kunna genomföra sina offentliga uppdrag?

  4. Spelar det någon roll att den allra största delen av arbetet inom modellen utförs på respektive lärosäte?

Gärna snabbt svar om möjligt.


Med vänliga hälsningar Adrian Nählinder, Personalenheten, Göteborgs universitet

Kommentarer

  • Hej Adrian,

    Fråga 1, 3 och 4 
    Upphandlingsmyndigheten gör inga bedömningar om en upphandlande myndighet behöver genomföra en upphandling eller inte i enskilda fall. Vi kan därför inte svara på en upphandlande myndighet behöver genomföra en konkurrensutsatt upphandling utifrån det exempel du beskriver. Det kan dock konstateras att det uppskattade belopp som anges i exemplet ligger relativt nära beloppsgränsen för direktupphandling. Om det är möjligt att göra en direktupphandling eller inte är också en fråga som måste bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Är ni i behov av individuell rådgivning rekommenderar vi att ni vänder er till en jurist i den egna organisationen eller på den privata marknaden.

    I lagen om offentlig upphandling (LOU) finns ett undantag som inte omfattas av upphandlingsplikten. Undantaget omfattar viss upphandling mellan upphandlande myndigheter. Undantaget kallas ibland för Hamburgundantaget.

    Ett samarbetsavtal ska träffas mellan upphandlande myndigheter. Privata aktörer får inte vara parter i avtalet. Alla upphandlande myndigheter (inklusive de som jämställs med myndighet, bland annat offentligt styrda organ) kan tillämpa undantaget om alla förutsättningar i 3 kap 17 § LOU är uppfyllda. Det måste därför göras en bedömning i det enskilda fallet om samtliga parter i avtalet är upphandlande myndigheter eller inte.

    Avtalet ska avse ett samarbete för att nå myndigheternas gemensamma mål. Avtalet får inte ha sitt ursprung enbart i den ena partens behov. Det är då inte fråga om ett samarbete för att uppnå parternas gemensamma mål, utan om ett köp. Alla samarbetsparter ska också bidra till utförandet av uppdraget. Det krävs inte att alla parter bidrar med samma sak eller med lika mycket. Det går därför bra att en större del av ett arbete utförs av en av de upphandlande myndigheterna i ett samarbete. Det är också möjligt med ekonomisk kompensation mellan parterna, men den får inte avse mer än kostnadstäckning.

    Samarbetet ska avse offentliga tjänster. Det finns en osäkerhet kring vad som utgör offentliga tjänster, det vill säga vad ett samarbete kan avse, och det kommer att krävas avgöranden av domstol för att klargöra de närmare förutsättningarna för undantaget. Med offentliga tjänster avses dock troligen sådana tjänster som utförs för att nå myndigheternas operativa mål. Undantaget kan därmed inte tillämpas för samarbeten som enbart avser stödverksamhet (till exempel ekonomitjänster och städning). Regleringen av samarbetsavtal bygger i stor utsträckning på EU-domstolens praxis. Undantaget fastslogs genom EU-domstolens dom C-480/06 Hamburg (se även C-159/11 Lecce och C-386/11 Piepenbrock). Domen gällde samarbete om avfallshantering, och bedömdes i det fallet vara en offentlig tjänst

    Samarbetet ska endast styras av överväganden som hänger samman med allmänintresset. Det innebär bland annat att privata leverantörer inte får gynnas. Om samarbetet till exempel för med sig att anskaffningar ska göras från privata leverantörer ska de upphandlingarna genomföras enligt LOU.

    De deltagande upphandlande myndigheterna ska vidare utöva mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet på den öppna marknaden. Det kan uppkomma gränsdragningsproblem när beräkningen ska göras i praktiken. Ett förhållningssätt kan därmed vara att de samarbetsavtal som ingås avser sådan verksamhet som inte ska tillhandahållas på den öppna marknaden annat än i mycket begränsad omfattning.

    Läs gärna mer i vår uppdragsrapport om Samarbetsavtal - om så kallade Hamburgsamarbeten.

    Fråga 2
    Upphandlingsmyndigheten kan inte göra en bedömning i enskilda fall om en upphandlande myndighet är att betrakta som en leverantör på en marknad eller inte. Är ni i behov av individuell rådgivning rekommenderar vi att ni vänder er till en jurist i den egna organisationen eller på den privata marknaden.

    Begreppet leverantör omfattar fysiska eller juridiska personer som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader. Av EU-domstolens praxis följer bland annat att begreppet bör ges en vid tolkning. Det är inte bara anbudssökande eller anbudsgivare som omfattas av begreppet leverantör. Även potentiella anbudssökande eller anbudsgivare kan vara leverantörer.

    Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att det endast krävs att en person tillhandahåller varor och tjänster för att omfattas av begreppet. Det krävs därför inte att personen även är intresserad av att lämna anbud i den aktuella upphandlingen för att denna ska omfattas av leverantörsbegreppet. Det spelar ingen roll om varan eller tjänsten i det aktuella avtalet tillhandahålls till självkostnadspris eller affärsmässiga villkor.

    En upphandlande myndighet kan också vara en leverantör i upphandlingsrättslig mening.

    Källhänvisningar
    • 3 kap. 17–18 §§ LOU – Upphandling mellan upphandlande myndigheter
    • 1 kap. 16 § LOU – Definition av leverantör
    • HFD 2017 ref. 62 – Vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att någon ska betraktas som leverantör
    • EU-domstolens domar i mål C-386/11 Piepenbrock, C-305/08, CoNISMa och C-94/99 ARGE – Upphandlande myndigheter kan vara leverantörer.
    Med vänlig hälsning,
    Mattias Upphandlingsjurist

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.