Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Vad innebär de olika grundläggande upphandlingsprinciperna?

De lagar som styr all offentlig upphandling bygger på fem grundprinciper som har sin grund i EU-rätten. Bestämmelserna i upphandlingslagarna ska alltid tolkas mot bakgrund av dem. För att avgöra om en upphandling är förenlig med de grundläggande upphandlingsprinciperna behöver en bedömning göras i det enskilda fallet, bland annat utifrån vad som upphandlas och vad syftet med upphandlingen är.

Principen om icke-diskriminering
Icke-diskrimineringsprincipen innebär att det är förbjudet att diskriminera leverantörer på grund av nationalitet. Den upphandlande myndigheten eller enheten får inte ställa krav som bara svenska leverantörer känner till eller kan klara av att uppfylla. Även om det inte förväntas anbud av några utländska leverantörer är det inte tillåtet att ställa krav som enbart svenska leverantörer känner till eller klarar av att uppfylla. Lokala leverantörer får inte ges företräde.

Principen om likabehandling
Likabehandlingsprincipen innebär att leverantörer i lika situationer ska behandlas lika. Principen betyder också att leverantörer i olika situationer ska behandlas olika. Undantag från huvudregeln är endast möjliga om det finns sakliga skäl för det. Alla leverantörer ska exempelvis få samma information vid samma tillfälle. Ytterligare ett exempel är att det inte går att acceptera ett anbud som lämnats in för sent, eftersom samma regler och tidsfrister ska gälla alla.

Proportionalitetsprincipen
Med principen om proportionalitet menas att kraven, kriterierna och villkoren i upphandlingen ska vara rimliga i förhållande till det som upphandlas. Kraven ska vara både lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet med upphandlingen. Om det finns flera alternativ bör den upphandlande myndigheten eller enheten välja det alternativ som är minst belastande för leverantörerna.

Principen om öppenhet
Öppenhetsprincipen (transparensprincipen) innebär att en upphandlande myndighet eller enhet ska agera på ett öppet sätt genom att exempelvis inte hemlighålla uppgifter om upphandlingen.

Upphandlingsdokumenten ska vara förutsebara, det vill säga klart och tydligt formulerade och innehålla samtliga krav som ställs och hur upphandlingen kommer att genomföras. På så sätt blir det tydligt för leverantörerna att förutse på vilka grunder kontrakt kommer att tilldelas. Principen syftar huvudsakligen till att garantera att det inte förekommer någon risk för favorisering eller godtycke från den upphandlande myndighetens eller enhetens sida.

Principen om ömsesidigt erkännande
Principen om ömsesidigt erkännande innebär att bevis, så som intyg och certifikat, som har utfärdats av en medlemsstats behöriga myndigheter ska gälla också i övriga EU- och EES-länder.

Källhänvisningar
  • 4 kap. 1 § lag (2016:1145) om offentlig upphandling, 4 kap. 1 §, lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, 4 kap. 1 § lag (2016:1147) om upphandling av koncessioner och 1 kap. 11 § lag (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet – grundläggande upphandlingsprinciperna
  • HFD 2018 ref. 60 – innebörden av de grundläggande upphandlingsprinciperna vid direktupphandling
  • HFD 2015 ref. 63 – att ge information till anbudsgivare som indikerar om uppgift i annat anbud strider mot likabehandlingsprincipen
  • EU-domstolens dom C-513/99 Concordia Bus Finland Oy Ab  omständigheten att endast ett fåtal leverantörer uppfyller ett visst krav strider i sig inte mot likabehandlingsprincipen
  • Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nr 1308–18 – exempel på proportionalitetsbedömning i en upphandling
  • Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 4031–16 – exempel på att en otydlig hänvisning till en standard i ett krav kan strida mot principen om öppenhet.

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.